Vilken anställningsform gäller vid timanställning eller arbete vid behov?

Många arbetsgivare behöver ibland personal bara några timmar åt gången eller under enstaka dagar. Trots att begrepp som ”timanställning” eller ”behovsanställning” är vanliga i vardagligt tal, finns de inte som juridiska anställningsformer i lagen om anställningsskydd (LAS). I stället måste arbetsgivaren välja en av de anställningsformer som LAS faktiskt erkänner – exempelvis särskild visstidsanställning, säsongsanställning, vikariat eller provanställning.

För tillfälliga behov är särskild visstidsanställning ofta den mest flexibla lösningen. Då går det att avtala om både en begränsad tidsperiod och exakt hur många timmar arbetstagaren ska arbeta. Det är viktigt att anställningsformen och omfattningen framgår tydligt i avtalet. Om det saknas ett slutdatum eller om omfattningen inte är angiven, kan anställningen tolkas som tillsvidare och på heltid – vilket är huvudregeln i LAS.

Ett exempel är om du anlitar någon för att måla ett staket och arbetet beräknas ta fem timmar. Du kan då skriva ett avtal om särskild visstidsanställning för just den dagen och med arbetsomfattning på fem timmar. Om samma person ska anlitas igen några dagar senare behöver ett nytt avtal skrivas.

Här är det viktigt att hålla koll på om den anställde närmar sig gränsen för att övergå till en tillsvidareanställning. Det sker om personen haft särskild visstidsanställning i mer än tolv månader totalt. Har arbetstagaren tre eller fler särskilda visstidsanställningar under samma månad räknas även tiden mellan anställningarna som anställningstid.

Om behovet av extra personal är återkommande kan en deltidsanställning tillsvidare med fast sysselsättningsgrad vara ett alternativ. Då kan schemat läggas ut efter behov, och enligt arbetstidslagen kan arbetstiden fördelas över högst fyra veckor även om det saknas kollektivavtal. Skulle det uppstå tillfälliga arbetstoppar finns möjlighet att ta ut mertid, men det är viktigt att komma ihåg att lönen då måste betalas för hela den avtalade sysselsättningsgraden även om arbetet minskar.

Sammanfattningsvis är särskild visstidsanställning ofta den mest praktiska lösningen för timanställt eller behovsanställt arbete. Den ger arbetsgivaren stor flexibilitet när det gäller att bestämma arbetsdagar och timmar, men kräver att man har koll på de tidsgränser och formkrav som LAS ställer.